Varför bry sig om hörselhinder?

Vad kan Henning EAR göra för er?

Tjänster

Produkter

« Startsidan

Om HEAR

Artiklar

Länkar

Aktuellt

Stillheten inför Gud - ett paradis för hörselskadade!

När jag går ensam på stan i Göteborg brukar jag försöka smita in i Domkyrkan en stund. Friden och tystnaden som möter mig är underbar! Vilken kontrast mot larmet därutanför! Det är inte bara det att komma in i en lokal som är tyst och sval. Det skulle inte vara alls detsamma att gå ner i en källare. Det är just att få vara i Guds närhet i stillheten som är det välgörande. "Smaka och se att Herren är god" uppmanar psalmisten. Sådana stunder känner jag det verkligen! När jag sedan går ut i gatuvimlet igen känns det annorlunda inuti. Stressen och jäkten har ersatts av en frid och en glädje som jag bär med mig ut.

Detta är naturligtvis något man skulle unna alla människor att upptäcka. Men för oss med hörselproblem får det hela en dimension till...
Allt oväsen på gatorna känns extra smärtsamt och tröttsamt via en hörapparat. Att vila öronen blir ett större behov hos oss än hos andra. Då hjälper det inte att sitta ner på ett kondis. Men i kyrkans stillhet finns en sådan viloplats!

En sak till är vilsamt i kyrkans stillhet: Jag får sitta i fred.

T.ex. när jag kommer in i Göteborgs Domkyrka. Att kunna bara sitta eller falla på knä och lita på att ingen börjar prata med en, så skönt och vilsamt det är! Annars måste man ju hela tiden vara på sin vakt, måste snegla på folk omkring en för att se om de kanske säger något som jag inte uppfattar. I kyrkan kan jag slappna av. Kyrkan är min fri-zon! Jag behöver inte sitta på spänn ifall någon säger något. I kyrkan är det ingen som pratar. Jag kan slappna av och bara vara stilla inför Gud. Att få vara tyst och inåtvänd är skönt!

"Smaka och se att Herren är god!"

Tänk att hörselskadan kan vara till välsignelse också! Eftersom vi får ut mindre av umgänget med människor, då har vi desto större anledning att söka Gud och få ut mer av umgänget med honom! Tänk om vi som inte hör så bra utåt kunde vara förebilder i att lyssna inåt! Vore inte det något härligt att leva för?!

När jag åker på prästfortbildning

till t.ex. Åh Stiftsgård är det (som på alla dylika kurser) ett väldigt oväsen i matsalen. Av samtalen vid borden får jag sällan ut något. Oftast är det bara arbetssamt att hela tiden titta åt fel håll, så att ingen börjar prata med en. Då är man fast! Det hjälper ju inte att fråga om när man inte hör andra och tredje gången heller... Då äter jag ofta upp så fort jag kan, ursäktar att jag måste bryta upp - och skyndar till kyrkan istället! Vilken njutning att komma dit!

När jag nu sitter och tänker på det förstår jag vilken förmån jag har gentemot alla andra, som missar dessa stunder i stillheten med Herren! Naturligtvis ger mina fortbildningskurser andra erfarenheter än andras, men jag tror inte att det är sämre. Att lyssna till Guds Ord istället för allt prat vid matbordet, det är väl inget dåligt byte?!

Öppna kyrkor

Om det nu är så att ensamheten och stillheten inför Herren i den tomma kyrkan, där orden är sagda i hjärtat och inte uppfattas med öronen, är värdefull - då är det olyckligt med alla våra stängda kyrkor!

Vad kan vi göra för att åtminstone i samhällena ha öppet när man har vägarna förbi. Finns det pensionärer, som kan se det som sin uppgift att vakta kyrkan? Kanske HRF har medlemmar som gärna tar på sig en sådan sak?

Att det är gott att komma till Gud i stillheten,

det har jag upplevt hela livet men inte kopplat ihop med hörselskadan. Hörseln och de problem vi kan ha med den är ingen huvudsak i våra liv och får aldrig bli det! Vi är som alla andra, fast vi har besvär med hörseln. Därför är det helt naturligt att vår kontakt med Gud är som alla andras. Men om vi kan upptäcka någon fördel med att ha problem med hörseln, så låt oss suga på den karamellen!

Alla nackdelarna med hörselproblem är det lätta att se. Att underlätta för så många som möjligt att tillgodogöra sig gudstjänster och andra möten i kyrkan borde vara självklart, fast det tyvärr inte är det. Det är det vi får jobba på. Fördelarna är svårare att upptäcka, men de finns! För mig har det alltid varit lättare att t.ex. be morgonbön eller förbereda något än för min Elisabeth, som hör normalt. Jag bara stänger av hörapparaten, så hör jag ingenting. Då hör jag inte barnen som stojar heller, och det blir betydligt lättare att koncentrera sig.

Öronbrus - Orgelbrus...

För ett tag sedan spelade organisten ett orgelstycke, där hon lät en ton ligga i hela tiden. Det gick inte att avgöra om det var orgeln eller inne i mitt huvud det lät! Hon hade lyckats träffa ungefär samma ton som den som låter inne i mitt huvud. Det var inget vidare vackert musikstycke - för mig!

Det som gör Tinnitus (odjud inne i huvudet) svårt att hantera är att det varierar så mycket mellan olika personer. Men visst borde det väl vara en intressant fråga för alla kyrkomusiker att fundera på vilken musik som är behaglig och vilken som är smärtsam för oss med Tinnitus? Vi är ju tyvärr rätt många, och får sällskap av allt fler, inte minst ungdomar.

Vilken musik passar tinnitus, hörapparater osv.?

Man kunde ju tro att helt tyst är det bästa, men det är det ju inte om man besväras av Tinnitus. Det bästa vi kan göra är att prata om det! Du som har Tinnitus och blir mer besvärad av vissa sätt att spela på, prata med din kantor om det! Bara vi gör det mjukt så att det inte låter som kritik, så tror jag att det uppskattas på de flesta håll. Det är ju tyvärr så att man tror att hälsan tiger still. Men så är det ju inte alltid, eller hur?