Hur är det att höra dåligt?
Hörselhandikappet är ett osynligt handikapp på många sätt
- Det syns inte så tydligt utanpå vem som hör dåligt och inte.
- Det är osynligt fr.a. därför att de som hör dåligt sällan talar
om sitt handikapp och dess problem.
Det beror ofta på att det är svårt att få normalhörande att
förstå hur det är att inte kunna höra riktigt. Man är rädd att
bli betraktad som dum, som mindre vetande om man erkänner att
man är hörselskadad. Man erkänner en svaghet om man talar om
sitt handikapp. Då är det bättre att tiga, tror många. Dessutom
är så hög procent hörselskadade pensionärer, det gör att det tyvärr
upplevs som mindre viktigt, som ett problem för gamla. De äldre har
lärt sig att inte klaga. Ibland är det inte bra.
- Hörselproblemet har inte uppmärksammats så mycket som en del andra handikapp.
Det ligger i sakens natur att de hörselskadade inte förmår tala i egen sak.
Det är ett kommunikationshandikapp, så just kommunikationen är problemet. Men om
inte de hörselskadade själva skall uppmärksamma problemen, vem skall då göra det?
Kyrkan borde vara de första att vilja förstå och hjälpa!
Det är av två skäl: Förkunnelsen och diakonin
- Det finns tusentals människor i Sverige idag som inte hör evangeliet!
De nås inte av budskapet. Vi behöver inte åka till Afrika. Vi kan börja med
att försöka nå fram till dem som hittills inte kommit "inom hörhåll", dvs. inte hört vad som sagts.
Hörselhandikappet är därför inte bara ett handikapp, det är ett salighetshinder!
- Den diakonala sidan av saken ligger kanske mer i tiden i Sverige idag.
Trots att så många gamla inte hör har man ofta inte tänkt på att man kan göra
något åt det. Eller så sitter man och väntar på att någon annan skall göra något.
Då blir inget gjort.
Det vi behöver är nödvändigheten av inlevelse, även för dessa problem.
Det är många som inte hör så bra!
Drygt en miljon personer i Sverige uppskattas ha problem med hörseln!
Ca 350.000 av dessa har hörapparat, drygt 30.000 är medlemmar i HRF.
ca 50% av alla hörselskadade är faktiskt under 65 år!
Vem räknas in i kategorin hörselskadade?
- Alla med nedsatt hörsel, på ett öra eller båda, med eller utan hörapparat
- Vuxendöva (även med hörselrester)
- Tinnitus (öronsus)
- Meniérs sjukdom
- Ljudöverkänsliga
Hur är det att vara hörselskadad?
Alla upplever det olika, men så här kan det vara...
- Man hör sämre bilar och cyklar eller någon person som kommer bakifrån.
- Man hör inte vad som sägs på filmer och tv-program som inte är textade.
- Man hör nästan aldrig poängen när någon berättar en rolig historia.
- När läraren står vänd mot tavlan och pratar är det jobbigt.
- Det där trevliga tisslet och tasslet innan en gudstjänst eller annat
program skall börja är svårt att uppfatta. Då är det bara att hoppas
att det inte är något viktigt som sägs.
- Det kan verka som om man var ointresserad och att man håller sig lite på sin kant.
- Svårt att prata i telefon
- I ett gäng där alla pratar och har trevligt känner man sig lätt utanför.
När man inte hör blir man utanför.
- Hörselskadade blir lätt isolerade, mot sin vilja. Det är så tröttsamt
att vara i bullriga miljöer och så smärtsamt att känna sig utanför och
inte veta vad andra pratar om, trots att man anstränger sig. Det är skönare
att vara hemma. Där är det i alla fall tyst. Men man blir ensam.
- Balansen sitter i öronen! Dåligt när man går balansgång i gympan,
bra att man inte blir sjösjuk så lätt!
- Hörselhandikapp är ett kommunikationshandikapp mer än de flesta andra.
- Man går miste om så mycket information. Det leder till att man inte kan
komma med intelligenta inlägg eller frågor, och så blir man ännu mer utanför.
- Ansträngande, man måste koncentrera sig hela tiden, går inte att slölyssna.
Man blir oerhört trött av det. Eftersom man lägger ner så mycket energi på att
lyssna hinner man inte prata också. Det går för fort.
Hörselhandikappet slår hela tiden mot självkänslan...
...när man inte kan hävda sig i diskussioner, som man är engagerad i.
Det räcker att du missar ett par inlägg, så är du helt offside. Du tvingas
ge dig utan att kunna avsluta samtalet riktigt.
...när man känner sig dum över att inte höra vad de andra har så roligt åt.
...när de skrattar åt mig vet jag inte varför och kan inte bemöta det de har roligt åt.
...när man blir mörkrädd när man går ensam på stan. Man hör inte ljuden omkring
sig, varifrån ljuden kommer, "är det någon som talar till mig?" När tuffingar på stan
närmar sig är man i underläge, man har svårare att bita ifrån. När någon viftar med
kniven kan man inte säga: "Ursäkta, jag hörde inte riktigt, skulle du kunna säga
om det en gång till, lite långsammare?!"
Det bästa vi kan göra är att tänka efter vilka vi har omkring oss som har problem
med hörseln. Då kan vi fråga; vad kan jag göra för att underlätta för dem? Då får
problemet och behovet ett ansikte. Då blir det inte bara teori eller krav.
Saker att tänka på i mötet med hörselskadade
Några tips:
- Se till att den som hör dåligt ser ditt ansikte tydligt, så han kan
avläsa munnen och ditt kroppspråk.
- Tala lugnt, men inte överdrivet tydligt. Var naturlig. Ansvaret om man
hör eller inte ligger hos den hörselskadade. Han får fråga om och säga till om han inte hör.
- Tänk på att inte svälja halva meningarna. Det är det många som gör.
- Försök dämpa bakgrundsljud, eller sök upp en tystare plats där ni kan prata. Alla
ljud förstärks i hörapparaten, även sådana som du inte tänker på. Trafik, stereo,
stora folksamlingar, ventilationsfläktar m.m. är ett elände med hörapparat!
- Ge någon hörselskadad i uppdrag att bevaka att det hörs bra i kyrka och församlingshem.
Be dem att säga ifrån när det inte hörs - med detsamma, inte efteråt!
- När ni delar upp er i gruppsamtal, försök sitta i olika rum. Då stör inte de andra.
- Lyssna på en bandinspelning från gudstjänsten ibland. Det är intressant att höra hur det låter!
|