|
Musik i kyrkan och på andra ställen - "behövs verkligen mikrofon?!!"
Många musiker och körledare är (fortfarande) emot användandet av hörteknik. Varför?
Det är verkligen konstigt att det ska vara så svårt att ha inlevelse med oss som har svårt att höra. Faktiskt handlar det ju om diskriminering och är kränkande! Man borde bli arg istället för ledsen, men även jag blir tyvärr oftast ledsen och har därför svårt att säga till på skarpen.
Jag vet en artikel som jag tror är precis det du söker. Hörselprojektet som vi hade 1997-99 gav ut en bok i serien "Mitt i församlingen", i bästa fall kan den finnas i någon hylla i er församling. Det är MiF 2000:8 och heter "Jag kom, jag såg... men jag hörde inte ett dugg". Artikeln jag tänker på är skriven av dåvarande stiftsmusikern i Skara stift Reijbjörn Carlshamre och heter "God akustik!?" (s.17). Han skriver även lite om just teleslingor. Det ju just en musiker som skriver och det är bra.
Några ord omkring det problem du skriver om och hur jag upplever det...
När det gäller att prata starkt/tydligt, så är det så, att kvalitén på ljudet försämras med avstånden. I en akustisk miljö som en kyrka blir det naturligtvis ännu svårare. Detta betyder, att även om jag skulle kunna höra dig bra om jag satt 3 meter ifrån dig, så hör jag inte om jag sitter 15 meter bort - även om du pratar högt och tydligt. Med hjälp av teleslingan kommer din röst rakt in i örat på mig - helt underbart rent och tydligt! Eftersom hörselskadan gör att jag har svårare att uppfatta tal tydligt är detta ännu viktigare.
Alltså: Att tala och sjunga tydligt är bra (absolut!), men det är avståndet och akustiken som gör att argumentet inte håller att man klarar sig utan mikrofon och teleslinga.
Om jag får säga hur det är för mig. Hörselproblem är ju så väldigt olika. Varje människa är ju unik, därför är det vanskligt att vara för generell. Men för mig är det så här:
Jag njuter helst av musik utan hjälp av teleslingan. Det klingar mer. Det som däremot händer då är att jag inte uppfattar ett enda ord i texten. För mig som hörselskadad kan jag inte njuta speciellt mycket av musik. Det beror på flera saker, att jag är helt döv på ena örat och alltså hör allt i "mono", på hörapparatens begränsningar (förstärker talområdet) m.m. Detta betyder att orden , texten, blir ännu viktigare för mig. Därför sätter jag på teleslingan. Det gäller, som du skriver, i synnerhet när det är solist. Dessutom är det oftast någon som pratar mellan musikstyckena. Om jag missar det blir hela musikgudstjänsten oerhört tom. Jag får ju inget sammanhang i vad som händer, vet inte vad som har sagts.
En sak som inte alla vet eller tänker på, men som kan vara en lösning för musiker, är att man kan använda mikrofoner men skruva ner högtalarna. Alltså, i teleslingan hörs det, men för alla andra går ljudet ut enbart akustiskt. Om man nu vill det. Detta går inte att göra i alla ljudanläggningar, men i många.
Jag undrar om det inte bakom detta motstånd mot teknik hos många musiker ligger psykologiska saker. En känsla av hot eller kritik mot yrkeskompetensen. Dessutom hotet att bli intvingad i något som man inte behärskar. Detta med ljudteknik blir ju då något svårt och skrämmande. Ett klokt sätt att möta sådant motstånd är därför ofta att gå vägen via kunskap.
Vid förra nyår (dec 2010) avslutades mitt treåriga projekt i Skara stift. Under de åren besökte jag i stort sett alla arbetslag i stiftet och pratade om dessa saker. Det tror jag är det allra viktigaste för att det ska bli bättre; kunskap, medvetenhet och förståelse. Jag kommer mer än gärna till fler pastorat. Du kan ju tipsa din kyrkoherde om det. Man kan också vända sig till hörcentralen eller till HRF (Hörselskadades riksförbund) på er ort. De kan kanske vara till hjälp med detta.
Vi har en yrkes- och intresseförening för anställda i Svenska kyrkan med egen hörselskada. Där finns alltså ett nätverk av personer med erfarenhet och kunskap om detta, även musiker.
Mikael Henning
|
|
